Kurt stirrade på Blaine som såg ner i marken. "What for?" Santana tog ett varnande steg framåt. "Miss Lopez, this is none of your business." Santana log och gick fram till Figgins. "Okay, here's what's gonna happen. You are gonna tell me what the hell is going on. Because you see, I am a lesbian. So basically anything you say to me can be used against you as discrimination or as hate crime. And whatever this midget (hon tittade på Blaine som undvek hennes blick) has told you, i bet he is lying. He doesn't know shit bout Kurt" "Santana just back of, I can handle it." Kurt drog tillbaka Santana i kragen. Han grävde i sin jackficka efter sina husnycklar och kastade dem till Brittany som fångade dem. "I'll be fine. Just go home, I'll see you later. And yes i will keep you updated" fortsatte han när Santana öppnade munnen.

 

Kurt följde efter Blaine och rektorns ryggar in på kontoret. "Please, sit down." Blaine gjorde som han blev tillsagd medans Kurt stod kvar vid dörren. Han vilade en misstänksam blick på papprerna som låg utspridda på rektorns skrivbord. "Both of you." Kurt gled långsamt ner i stolen bredvid Blaine. "What's that?" sa han och pekade på papprerna. "This is the reason both of you are here today." Blaine tittade upp med orolig min. "Mr. Hummel, after your fight with Mr. Jackson in the cafeteria this morning his mother reported you for strong violence at the social service" "What!? This is crap! Did he care to mention what he did to freaking deserve it?!" "And the social service took a look at your criminal record. " Figgins låtsades inte om Kurt och fortsatte utan avbrott. "We both now that your record isn't the cleanest one. And the only chance for you to avoid juvenile is to work for the social service" Kurt stirrade framför sig. Nog hade han gjort en hel del dumheter det här året, men han hade aldrig fått en så allvarlig tillsägelse som det här. Vad skulle hans pappa säga om han vaknade upp och Kurt var fast i ungdomsfängelse. "What do they want me to do?" Han fick inte hamna där. Han fick inte. "Thats the reason Mr. Anderson is here with us. His 'talking problem' is reported at the social service as well. You will get the mission to look after him." Kurt stirrade på Figgins. Hur korkade fick de bli? Han kan knappt ta hand om sig själv, hur fan ska han kunna ta hand om en annan levande varelse, som dessutom är etta som skolans most wanted? Kurt vände på huvudet och stirrade på Blaine som såg lika rädd ut som Kurt kände sig. "You have got to be kidding me! I am supposed to be the life guard to this freking 3 year old?!" "Mr. Hummel don't shout in my office. I think you should see this as an opportunity, this is not a hard mission"

 

 

Kurt stängde bildörren med en smäll och lutade huvudet bakåt på huvudstödet. Han blundade. Ett smattrande ljud som blev högre och högre fick honom att öppna ögonen igen. Det hade börjat regna. "Oh shit" Kurt insåg att Santana och Brittany antagligen var utom sig av oro. Han fiskade upp mobilen ur fickan och skrev ett snabbt meddelande till Santana: "Hi there satan, i got out of trouble but i some things happend. Talk to ya when i get home." Efter han klickat på knappen "send" så körde han ut från parkeringen och ut på vägen. Han nynnade lite på Disturbia och trummade med fingrarna på ratten när han körde genom ovädret. Han kikade ut genom den blöta sidrutan till höger och fick se en väldigt blöt Blaine Anderson som sprang längst den rinnande trottaren. Kurt bet sig i läppen innan han svängde av och stannade bredvid Blaine. "Let mission protect the geek begin then." sa han för sig själv innan han vevade ner bilrutan och tittade ut på Blaine. "Hey, do you need a ride?" Blaine såg sig omkring. "Don't worry, i don't bite." Blaine tog tag i handtaget på bildörren och öppnade den. Han gled ned på passagerarsätet och la sin väska i knät. Han såg sig nervöst omkring och undvek ögonkontakt med Kurt. "So, midget, where do you live?" Blaine tog upp sin mobil och skrev in sin adress med fummliga fingrar. Han visade det för Kurt som visslade till. "Wow, fancy area, are your parents like rich or something?" Blaine svarade inte utan tittade bara framför sig. "Nevermind then" Kurt suckade och startade bilen.

 

Kurt saktade in och stannade på gatan utanför Blaines angivna adress. "There you go Blaine." Blaine log lite när Kurt nämnde honom vid förnamn. Blaine öppnade dörren och gick ut i regnet igen. "Hey Blaine! hold up" Blaine vände sig om igen. "Do you want a ride on monday morning?" Blaine höjde på ögonbrynen. Han hade verkligen inte trott att Kurt tänkte hålla fast vid sitt uppdrag. Men se där. Kurt tittade frågande på honom: "Well, do you want me to write it down for you or what?" Blaine skakade på huvudet och signalerade för Kurt att han gärna ville följa med på måndag. "Great, I'll pick you up at eight."