Kurt vaknade nästa morgon med en dunkande huvud. Hans handflata pulserade av smärta och gårdagens händelser var fortfarande suddiga. Han öppnade ögonen långsamt och såg sig omkring. Det slog honom att han inte hade en aning om var han var. En iskall, rinnande känsla spred sig över hans ryggrad och han försökte desperat indentifiera sin omgivning. Han låg på en mjuk säng som stod i ett hörn av ett litet rum. Bredvid sängen så stod det ett litet skrivbord med en dator och ett antal utspridda böcker. En stor bokhylla fylld med skivor och böcker stod lutad mot en av de kortare väggarna. Brevid bokhyllan så hängde en gammal och tydligt älskad gitarr på en spik. Väggarna var täckta av posters på diverse band och artister. Kurt antog att han befann sig i ett rum som tillhörde en pojke i hans egna ålder. Han lugnade sig lite. Hans första tanke var att de båda männen hade hittat honom mitt i natten och tagit med sig honom hem. Kurt försökte sätta sig upp. Men när hela rummet började snurra igen så föll han tillbaka ner på sängen. "God damnit!" sa han för sig själv och höll händerna för ansiktet. Kurt hörde steg utanför dörren och hans hjärta började slå lite snabbare. Stegen saktade ner och stannade utanför sovrumsdörren.

 

Blaine tog ett djupt andetag och öppnade dörren. Han stannde till när han såg att Kurt var vaken. "Oh yeah great.... the silent wonder twin." Kurt stängde ögonen igen och Blaine log lite. Han gick fram till skrivbordet och ställde ner en bricka med mat på ett par böcker. Kurt öppnade ögonen och följde honom med blicken. "How did I get here?" Blaine tittade ner på honom och gick sedan fram till sin bokhylla. Han tog fram en liten whiteboardtavla och en penna och började skriva. Kurt suckade och höjde på ögonbrynen. Han var riktigt trött på pojkens skrivande. Blaine visade tavlan för Kurt som läste högt: "You crashed in my front yard last night." Kurt såg sig lite generat omkring. "Oh... ehm sorry bout that. I... I was ehm running from ehm nevermind." Blaine höjde på ögonbrynen. Han satte sig ner på sängen bredvid Kurt och började skriva igen: "You were in my garden with a bloody face, I think you owe me an explanation here." Kurt tittade upp på Blaine från whiteboardtavlan och suckade. Han försökte sätta sig upp och stönade till av smärta. Blaine skyndade sig fram för att hjälpa honom. "Do you have like ice or something?" Blaine nickade och skyndade sig ut ur rummet. Kurt lutade sig mot väggen och sög upp situationen. Han hade crashat i Blaines trädgård. Det hade varit meningen att han skulle ta hand om Blaine inte tvärt om. Han tittade upp i taket. Han hade verkligen överträffat sig själv den här gången. Det stack till i handflatan. Kurt svor och tittade ner på den. Han fick till sin förvåning se att den var inlindad i ett bandage. Han tog upp sin ipod ur jeansfickan och speglade sig på baksidan. Blodet var borta från hans ansikte, men det hade ersatts med en stor blåtira. "Great." Kurt lutade sig tillbaka mot väggen igen. Blaine kom in i rummet med en påse is i handen. "Thanks." sa Kurt och tog den. Han tittade upp på Blaine igen och sa med lite lägre röst. "Oh and... Thanks, you know for patching me up again." Han höll upp den inlindade handen mot Blaine som nickade lite lätt. Blaine bet sig i läppen. Han satte sig ner bredvid Kurt igen som suckade. "Fine" sa han "I'll tell you, but I'm pretty sure you won't approve."