Kurt vred sig i sängen och vaknade med ett ryck. Han såg sig omkring i det stökiga rummet. Han suckade för sig själv. Diverse ölflaskor och ciggarettfimpar låg utspridda över golvet efter gårdagens festande med Brittany och Santana. De båda flickorna hade åkt hem till Santana efter det roliga och lämnat honom ensam. Kurt antog att de båda måste ha varit ganska berusade eftersom de lämnat honom ensam vilket de sällan gjorde nu när han bodde själv. Santana hade det också ganska tufft hemma och både hon och Brittany njöt utav friheten de nu hade när de tre ungdomarna bodde ensamma hemma hos Kurt. Eller ja, Santana och Brittany var där i stort sett hela tiden. Men de var också ofta hemma hos Brittany. Men Kurt hade endå utsett gästrummet till flickornas privata rum och de hade båda personliga saker som tandborstar, kläder och mobilladdare liggandes hemma hos honom.

 

Kurt reste sig ur sängen och tänkte tillbaka på sin dröm. Det hade varit en bra dröm, till en början. Han var 9 kanske 10 år och hade varit i stadens köpcentrum med sin pappa. De hade gått omkring och tittat på cyklar i en affär som i dagens läge var en mataffär. Kurt hade provat en rosa cykel. Hans pappa Burt hade skrattat åt sin sons färgval och gjort tummen upp mot Kurt. Det hade varit ett enkelt, lyckligt minne han fått chansen att återuppleva i drömmen. Men helt plötsligt så växte en ny verklighet fram i drömmen. Kurt växte och han förvandlades till den personen han var idag. Hans pappa hade blivit arg på bilden av den nya Kurt som stod framför honom, klädd i läderjacka med en vinflaska i handen. Burt hade stormat ut ur affären. Kurt hade sprungit efter och ut genom affärens dörrar. Han befann sig nu inne på ett sjukhus. Med hjärtat i halsgroppen hade han sprungit ner längs de tomma korridorerna och letat efter sin pappa. När han inte hade hittat honom så hade han sprungit till kyrkogåren för att leta. När han kommit fram till sin mammas gravsten så såg han att ett nytt namn var ingraverat på den gamla stenen. "Burt Hummel" stod det med lysande, röd text som gjorde ont att se på och Kurt hade fallit ner genom den jordiga marken och vaknat.

 

Kurt skakade av sig den otrevliga drömmen och såg sig omkring i rummet igen. Tillslut fann han det han sökte efter. Han satte på sig den svarta hoodien över sin T-shirt och gick ner i köket. Han hade fortfarande på sig sina kängor och svarta jeans från kvällen innan. Kurts klädstil hade minst sagt förändrats över det senaste året. Han brukade vara den personen som klädde sig i bowties och spenderade mer tid än diverse filmstjärnor med sitt hår om mornarna. Mckinley High hade fått sig en stor chock när han kom tilbaka till skolan efter sommarlovet. Kurt hade kommit gående genom skolans korridorer klädd i svarta och trasiga skinnyjeans, en grå och slapp T-shirt med tryck, en läderjacka och ett par Dr Martens. Han hade piercat ögonbrynet, läppen och ett antal andra piercingar täckte hans ena örat. Varje centimeter av den 17 åriga pojken verkade vara förändrad.

 

Vad det var som förändrat Kurt så drastiskt var inte svårt att lista ut. Han hade blivit mobbad och ignorerad åren innan och hans enda levande familjemedlem hade fått en hjärtattack över lovet. Kurts pappa Burt Hummel, hade alltit haft problem med hjärtat men han hade alltid varit den starka, som aldrig visade något tecken av svaghet. Ingen kunde ta bort honom från Kurt. Hans pappa hade alltid funnits där. Kurts mamma Elisabeth dog när han var 9 och sen dess var de närmare än någonsin. Och helt plötsligt en vanlig tisdagsförmiddag utan förvarning så rycktes de starka berget från honom och låg nu på en vit sjukhussäng, omringad av sladdar och pipande maskiner. Läkarna hade gjort allt de kunde, men det var fortfarande oklart om han någonsin skulle vakna. Den sista droppen var sen länge spilld men det här gav nya levlar till spelet. Han var ensam nu. Han bodde helt ensam i deras stora hus. Han jobbade i sin pappas garage på helgerna - som nu istället drevs av hans pappas bästa vän Tom.

 

Visst hade Carol, hans pappas nya fru försökt göra det bästa av sin nya roll som plastmamma. Hon försökte övertala honom att bo hemma hos henne med hennes son - Kurts plastbror Finn. Finn gick i the glee club tillsammans med Kurt. Så deras vänskap gick några år tillbaka. Men Kurt som inte hade gett upp hoppet, hade bara sagt att han bara skulle bo ensam tills hans pappa vaknade upp igen. Men när veckorna blev till månader, och hoppet blev till hopplöshet kände Kurt att det på något sätt var försent för att flytta och ändra på sitt nya liv.

Kurt hade inte svarat i telefonen eller mobilen de tre första veckorna efter sin pappas attack. Hans vänner hade antagit att han var på sjukhuset och såg efter sin pappa. Kurts dåvarande bästa vän Mercedes hade ringt honom och lämnat en massa meddelanden på hans telefonsvarare. När han inte svarat så hade de alla antagit att han behövde tid för sig själv. Så ingen hade gått djupare in på saken. De valde att vänta tills Kurt skälvmant kontaktade dem.

Så nog var de alla chockerade när den nya Kurt kom gående genom korridoren den första dagen efter det långa lovet. Med stegen styrda mot sitt skåp blängde han på alla som tittade åt hans håll. Den första som vågade sig fram var Rachel Berry, som var hans klasskamrat från glee. "Kurt, what happend to you? Are you wearing a costume for glee? Cuz i don't think that we need to perform the first day back in school" Kurt ignorerade henne och öppnade sitt skåp. Han tog upp ett packet ciggaretter ur jackfickan, för att sedan stoppa en av ciggaretterna bakom örat. Resten lämnade han i skåpet. Rachels ögon vidgades och hon böjde sig fram och väste: "Kurt what the hell are you doing?! Are you smoking? This is so not okay!" Kurt vände sig om och riktade sin uppmärksamhet mot henne. Han tittade på henne med utråkad blick. "What do you want?" sa han enkelt med höjda ögonbryn. "Oh, i don't know. Maybe to know what the hell happend to you?!" Rachel hade höjt rösten drastiskt och Kurt kunde känna nyfikna blickar i nacken. "You really wanna know, because nobody has wanted to know for the past ten hellish weeks so beat it and keep the hell out of my business Berry" med de orden så vände han sig om och styrde stegen från hennes chockerade ansikte mot ett obestämt mål.

De tolv följande månaderna hade blev inte bättre. På tolv månader hade han lyckats ge allians mot de som brukade mobba honom, haft ett antal skrik bråk med tjejerna i the glee club varje gång de försökt få honom att öppna sig, vilket ledde till hans första slagsmål med Noah Puckerman där Kurt hade kastat en stol genom rummet mot honom. Han hade slagits ett x antal gånger med Karofsky, översvämmat idrottsalen, spraymålat Figgins och Mr. Shues bilar, försökt få ihop det med Sam i ett... ohälsosamt förhållande, gett Finn en blåtira. Han drack och rökte hela tiden, han hade blivit astängd från skolan ett x antal gånger och bokstavligt bodde i baren "scandals" som var känd för sitt dåliga rykte. De flesta i the glee club kände sig skyldiga över Kurts nya beeende och fortsatte att vara lojala mot honom, men de var rädda att de hade förlorat sin vän för alltid.