Here you go people! Lite ur Blaine's p.o.v, tänkte växla lite mellan dessa två genom novellens gång :)

Dagarna flög förbi, och snart var det Torsdag. Blaine hade gått på Mckinley High i nästan en hel vecka. Han hade lyckats hålla sig utanför all sorts bråk och trubbel. Det var dock bara en tidsfråga innan det var hans tur. Han kände ofta blickar i nacken, bara för att sedan upptäcka att en eller flera fotbollsspelare iaktog honom på håll. Många viskade också bakom hans rygg i korridorerna. Blaine visste mycket väl hur mobbningen såg ut i Mckinley. Det brukade till och med stå i den lokala tidningen om elever som råkat ut för det ena och det andra. Förra året var det till och med en elev som hade blivit dödshotad. Han visste inte vem eleven var, inte heller om den eleven gick kvar på skolan. Så Blaine gjorde sitt bästa för att inte sticka ut. Han höll sig undan och tog ofta omvägar till lektioner för att slippa stöta på en fotbollsspelare eller någon annan översittare.

 

Fallet med Blaines stängda mun verkade inte vara ett så stort problem. Han hade endå inte så många att prata med. Den första dagen så hade Rachel försökt konvertera Blane till hennes största fan. När hon sedan insåg att hon inte skulle komma någon vart så hade hon gett upp och återgick till sin vanliga vardag. Som i stort sett såg lika dan ut, fast med andra elever. Blaine hade inget emot Rachel, men han tyckte att hon var lite för mycket ibland. Speciellt när man själv inte pratade.

 

De följande dagarna så hade han suttit med Mercedes och Tina vid lunchen. De hade inte pratat så mycket med honom, även de hade tröttnat när de förstod att de inte skulle få någon respons. Men de frågade ofta efter samtycke från hans sida. Att de hade tröttnat på att försöka få Blaine att prata gjorde honom inte så mycket, han var van. Det var faktiskt ganska skönt. De flesta han stötte på i vardagen brukade bli obekväma eller så låtsades de inte om honom. Så Blaine trivdes i The new directions. Alla var trevliga och ville hans bästa. Eller ja, alla utom den där Kurt. Varje gång Kurt kom in i ett rum så tycktes bråk följa honom i hälarna. Blaine visste att det bästa han kunde göra var att hålla sig undan.

 

Klockan ringde. Blaine började plocka ihop sina saker från skrivbordet och följde resten utav klassen ur rummet. Han hade bara en lektion kvar efter lunchen och det var glee. Vilket han såg fram emot. Han hade saknat The Warblers och deras ständiga sång genom korridorerna. Så Blaine var riktigt exalterad över att få se alla i The New Directions sjunga. Han visste redan vilken sång Tina och Mercedes skulle framföra, de hade pratat om det vid lunchen dagen innan. Eftersom Blaine inte var med i tävlingen så hade de inte brytt sig om att hålla det hemligt för honom.

 

"Hey Blaine, do you wanna eat with us today?" Blaines tankar avbröts, han tittade upp och såg att Finn, Sam och Puck stod framför honom. Finn som hade ordet fortsatte när han inte fick någon reaktion: "Yeah, we know you used to be in The Blablers or something. And since you are not in the competition we thought you might be able to give us some advice" Blaine nickade. Mercedes och Tina skulle nog inte ha något emot att han skaffade sig lite fler vänner. "Cool! let's go then." När det började gå mot matsalen igen så ställde sig Puck och Sam på varsin sida om honom. Finn höll sig bakom hans rygg. Som en kändis och hans tre livvakter gick de genom korridoren. Blaine kände på sig att det här omöjligt kunde handla om glee.

 

När de kom fram till matsalen så satte sig de fyra pojkarna ner vid samma bord. När alla hade börjat äta så öppnade Blaine sin väska och tog upp ett anteckningsblock och en penna. Puck tittade upp från sina fyra cheeseburgare och sa med munnen full:  "Oh, cool. Is that how you like, talk to people?" Blaine log lite och nickade. Sam såg ursäktande på Blaine och sa "Don't mind Puck, they dropped him on the hospital floor when he was a baby, and his brain hasn't recovered yet." Puck svalde maten och såg trotsigt på Sam. "And yet i'm still smarter than you" "Oh you wish puckerman" Sam tog upp sitt äpple och kastade det mot Puck. Puck fångade det i luften och kastade tillbaka den på Sam som skrattade till. "knock it out guys!" Finn höjde rösten. Som två små pojkar under sin pappas order så slutade det lilla matkriget fortare än det börjat. "Sorry Finn" sa Puck och återvände till sina cheeseburgare. Finn vände sig hastigt mot Blaine, som ryggade tillbaka av den hastiga rörelsen. "Oh sorry dude, I didn't mean to scare you" Blaine tog ett grepp om pennan som han höll i högerhanden och började skriva i sitt block "It's ok :)"  Han visade det för Finn. "You know, this might work" Sa Finn med ett leende på läpparna och pekade på Blaines block.

 

De följande 20 minuterna så pratade killarna om de mest grundläggande sakerna med Blaine. De diskuterade tjejer, favoritband, fotboll och mer tjejer med Blaine som försökte hålla tempot uppe med pennan. "So do you fancy anyone yet?" Sa Sam och blinkade mot Blaine. Blaine log lite, men det var Finn som tog ordet "yeah, just as long as it's not Rachel, I'm heading for her." Blaine log artigt och bad en tyst bön för Finns skull, att ha Rachel som flickvän blir nog inte lätt. "Or maybe you're not into that, you might be into boys..." sa Puck och vilade en fundersam blick på Blaine. "That's true, and just for the record - the people in glee club won't mind if you are. I mean, Kurt is gay. And we really don't mind." fyllde Sam i. Blaine stannade upp i sin rörelse. Han hade aldrig varit med om en så avslappnad jämlikhet. Förutom på Dalton såklart. Han hade förväntat sig att homosexuallitet var långt bort på kartan i Mckinley. Det var det också, men tydligen inte i the glee club. Han funderade på hur han skulle svara men innan han tänkt klart så ekade en stark och hotande röst i hans huvud "If you tell anyone, I'm gonna kill you."

 

"Dude, are you alright?" Blaine nickade till och tittade upp på de tre pojkarna, som uppriktigt sagt såg lite oroliga ut. Blaine nickade kort och Puck boxade honom lätt på axeln. "Don't scare us like that dude, we thought you had like, a heart attack or something." Men innan någon hunnit svara så hördes ett skrik från andra sidan matsalen. Alla fyra vände sig om för att se vad som orsakat det hela. De fick se Kurt stå med knytnäven höjd mot en okänd fotbollspelare som redan blödde näsblod."Don't you EVER touch Brittany again! Do you hear me?! If you do, I will rip your freaking lungs out!" Brittany stod bakom Kurt och såg förvirrad ut. Som om hon inte fattade vad det hela rörde sig om. Santana kom springande genom salen och tog Brittany i handen. Santana hade ett mordiskt uttryck i ansiktet och såg ännu läskigare ut än Kurt. "She asked for it, she's to stupid to realize anything anyway."  Fotbollspelaren måste själv ha förstått att han hade gått för långt den här gången för han backade några steg. Och Kurt rusade mot honom. Två lärare kom framspringande för att rädda situationen, Blaine kände igen den ena som fotbollscoachen Beiste och den andra var Sue Sylvester, som alla elever aktade sig för. Beiste hade sprungit fram och tagit tag i Kurt som kämpade för alla sina krafter att komma låss. Sue såg ut att kämpa minst lika mycket som Kurt, fast med att hålla fast Santana som stod och skrek på spanska.

 

5 minuter senare så hade Kurt, Santana och den okända fotbollsspelaren blivit bortförda till rektorns kontor och matsalen återhämtade sig från scenen. Finn var den första som tog till orda: "Kurt wasn't always like that you know, I don't want you to think that Blaine. You know he was like, one of those nerdy boys who always listens to broadway and dresses in bowties. But then his dad had a heart attack last year, so he was left all on his own. And he simply changed to the worse you know. Me and mom tried to get him to live with us, I'm his stephbrother by the way. But he choosed to live home alone. Although I think Santana and Brittany lives there with him sometimes." Alla satt tysta ett tag och smälte det de nyss fått höra. Finn tog upp sin väska och plockade upp ett foto ur sin plånbok. "Here, this is a picture of the glee club when we won sectionals our first year. That's Kurt" Blaine böjde sig fram och tittade ner på kortet. Och nog var det skillnad alltid. Kurt på fotot hade ljustbrunt och kammat hår, en vit & svart randig tröja, röda jeans och en basker. När Blaine tittade upp igen så såg han att de Puck och Sam satt tysta och tittade ner i bordet. Finn tittade rakt på Blaine som började skriva i sitt block: "That's a differance alright. But I thought that Kurt was 17 isn't it illegal for him to live home alone?"

 

"You would think that" svarade Puck som hade läst klart först "But in this town nobody cares. Especially since he is like, the only gay kid in this sunky place." Finn tog över efter Puck och sa: "Yeah, that's also one of the reasons Kurt gave up, he got extremely bullied and stuff. Now he's kinda like the boss around here. Nobody wants to mess with him anymore. And that's why the jockes is looking for a new target. Do yourself a favour dude, don't be that target"

Plötsligt förstod Blaine varför hans tre nya vänner hade frågat om han ville äta med dem. Det var inte för artighetens skull, Skolan letade efter en ny hackkyckling. Och han var etta på listan.