Luminous - Del 11.

Sorry det blev visst bara en kortis, mer kommer på Onsdag!

 
Klockan slog tre. Blaine låg ner i stolen med huvudet över stolsryggen och stirrade upp i taket. Med blicken fäst på en förvirrad fluga suckade han högt. Det hade varit en lång dag. Han hade varit inne på sjuksköterskans kontor i snart 6 timmar. Han hade inte gått på några lektioner. Men han låg långt före övriga elever i alla ämnen så han kände sig inte så skyldig över det. Han var dock väldigt hungrig. Han hade inte ätit sen 7 på morgonen och det var ett bra tag sedan. Brittany och Santana hade tittat förbi vid tolv tiden. De hade bara stannat i någon halvtimma. De hade cheerleading träning och de ville inte skolka från en av Sue Sylvesters lektioner. Blaine förstod mycket väl varför. Kurt vred på sig i sömnen. Blaine tiltade huvudet åt sidan och granskade pojken. Kurt såg orolig ut. Blaine som fortfarande höll hans hand tryckte den lätt och Kurt slappnade av igen. Blaine log lite för att sedan lägga sig till rätta i stolen. Och några minuter senare så sov han med.

"Dude, dude wake up." Blaine ryckte till och flög upp ur stolen. "Whoa whoa, easy there tiger" Blaine blinkade några gånger och fick se Finn stå framför honom med höjda händer. Blaine andades ut och såg ursäktande ner i golvet. "How's he doing?" Blaine vred på huvudet och såg på Kurt som fortfarande sov djupt. Blaine plockade upp skrivblocket där han hade skrivit ner situationen för Brittany och Santana. Han reckte över den till Finn om tog emot den. Han stod tyst ett tag och läste. Han såg upp på Blaine igen. "I know you were the one who found him. But why are you still here? I mean, not even Santana or Brittany would stay for this long... but on the other hand you don't have Sue Sylvester as a teacher..." Blaine lät Finn stå kvar med ett dumt ansikte i några sekunder medans han tänkte. Skulle han säga som det va? Skulle de acceptera honom?  Och vad skulle hända om... "han" fick reda på det? Kalla ord ekade genom hans tankar: "If you tell anyone, i'm gonna kill you" Blaine kände en rysning längst ryggraden. "Han" skulle aldrig få reda på det. Eller?
 
"Dude... are you okay? You look like you're about to get sick." Blaine väcktes från sina tankar med ett ryck och såg ner på Kurt igen. Det kan hända att "han" får reda på det. Men när han såg på Kurt så kände Blaine på något sätt att det var värt det. Blaine tog Kurts hand i sin och såg menande på Finn. Finn såg lite förvirrad ut i ett ögonblick. "oh" sa han. När budskapet hade sjunkigt in yttligare så upprepade han sig själv. "OH"
 
 
2012-09-17 @ 20:38:28
Permalink Luminous Kommentarer (1)

Klaine

2012-09-16 @ 22:17:02
Permalink Luminous Kommentarer (0)

Svar på kommentar

Dessi:
 
HANNA
SKRIV MER
SERIÖST
MINST EN OM DAGEN
MINST
poss c:
 
Svar:
 
 
I SHALL TRY, I PROMISE.
 
Fanny:
 
OMG HANNA KEEP GOING THIS IS GOLD!!
 
 
 
:3 YOU MAKE ME A HAPPY PEASANT
2012-09-13 @ 20:32:43
Permalink Luminous Kommentarer (0)

Luminous - Del 10.

Okej, JAG HAR SÅ JÄTTE JÄTTE LEDSEN. JG SKA BLI BÄTTRE PÅ UPPDATERING. LOVAR

"So Mr. Hummel, it looks like nothing is broken but it seems like you've got a pretty bad concussion" "yaaay" Kurt suckade högt. "The scar on your hand seems to be well taken cared of, did you do it yourself?" "No Blaine did it." Kurt nickade mot Blaine som satt på stolen till höger om honom. Skolsköterskan log vänligt. "Well Blaine you did a great job. I don't know how or where you learned that but if it wasn't for you he would probably have that scar for life." Blaine nickade mot henne och log. Skolsköterskan fortsatte att prata vård med de båda pojkarna. Blaine lyssnad koncentrerat och Kurt stängde av öronen. Han kände sig lättad. Det här hade kunnat sluta precis hur som helst. Santana hade överdrivit när hon skrek på klassen. Men Kurt kände på sig att han inte varit i skolan at the moment om han inte lyckats fly i rättan tid. Han hade haft väldigt tur. Ingenting brutet utanbara ett löjligt ärr och en liten hjärnskakning. "So Kurt what do you think about that?" Kurt svarade inte utan fortsatte att stirra framför sig med stora ögon. Blaine puttade honom irriterat i sidan. Kurt blinkade till. När han några sekunder senare återfunnit sin koncentration så såg han upp på skolsköterskan. "About what?" Hon suckade och upprepade frågan. "How do you feel about staying here the rest of the day?" Kurts ögon vidgades "What for?" "Your head needs some rest. I can give you a pill but it will make you quite sleepy. So you can sleep on the nursing bed in here for the day. Also I think you need some help to get home. I don't think you should drive" "Well, anything to skip math, so i'm fine with the free drugs thing. But I don't have anyone to take me home. But it's okay. I can drive." "What about you?" skolsköterskan nickade mot Blaine. "You you have a driving licence?" Blaine nickade långsamt. "Will you be able to drive Mr. Hummel home?" Bline nickade igen. Kurt såg på skolsköterskan och sen på Blaine. "Whoa whoa whoa, hold on." De båda vände sig mot Kurt. "I am supposed to look after Blaine. Not vica versa!" Skolsköterskan höjde på ett ögonbryn. "Well Mr. Hummel, vica versa or not. Mr. Andersson is taking you home today." Blaine log lite. Kurt suckade. Kurt ställde sig upp. Han var på väg att protestera igen men kände hur hans huvud började bulta kraftigt. Han sjönk ner på stolen. "Fine whatever. Can I get the drugs now?"
 
Cirka 20 minuter senare så hade Kurt slocknat på sjukhusbristen. Han låg på rygg med benen slarvigt uppslängda på madrassen under sig. Han hade en arm för ansiktet och den andra vilade på hans mage. Blaine log lite när han studerade pojken framför sig. Av någon anledning så kunde han inte sluta stirra. Det skrämde honom. Men på ett underbart sätt. Han gillade Kurt. Som vän alltså. Bara som vän, inget annat. Han kände ju knappt pojken. När skolsköterskan kom in i rummet så slet han blicken från Kurt och stirrade demostrativt ut genom fönstret. "Hey, Andersson." Skolsköterskan log lite finurligt mot honom och Blaine rodnade. "I'm on my lunch-break now. Do you want to stay with him?" Blaine nickade. "Alright, i'll see you later." Hon gick ut ur rummet.  Blaine vände blicken mot Kurt igen. Han vred sig i sömnen och mummlade något ohörbart. Blaine log igen. Efter några minuter av tveksamhet så tog han tag i Kurts hand. Fjärilar fladdrade i hans mage och han lutade sig tillbaka i stolen, med Kurts hand fortfarande i sin.
2012-09-13 @ 20:29:00
Permalink Luminous Kommentarer (0)

Luminous - Del 9.

Hej alla fina! Sorry att det har tagit sån tid! Men jag har haft min första skolvecka. Hoppas att ni kan förlåta mig. Kram!
 
 
Kurt puttade upp huvuddörrarna till skolan. Han började gå genom den stora korridoren i riktning mot sitt skåp. Innan han hunnit gå mer än 5 meter så blev han tacklad av en blond cheerleader. "Oww!" Brittany hade slagit armarna om honom lite för hårt och hans nya blåmärken skrek i protest. "Brittany it hurts." Brittany vägrade släppa taget om honom och Kurt bad en tyst bön att hon åtminstonde kunde lätta på greppet. "I missed you Kurty." Kurts hjärta smälte lite och han kramade henne tillbaka. "I missed you too Britts." Hon släppde taget och såg på honom med stora ögon. "Kurt, Santana told me you were in trouble. You really shouldn't fight with anyone. They might want to steal your fairy glitter, just like in Peter Pan. And then they can start to - " "Kurt?" Santana stod bakom honom men han kunde se hennes skyldiga ansikte framför sig innan han vände sig om. Hon andades ut i chock när hon fick se Kurts ansikte. "Oh my god what did they do to you?, I know I shouldn't have left you but I thought it would be worse if we stayed!"  Sa hon utan att släppa blicken från hans skadade ansikte. "Chill girl, yes they got a bit handsy but I managed to get out of there before anything went down." Santana såg ner i marken och Kurt kunde tydligt se att hon klandrade sig själv. "Oi, Santana listen. This wasn't your fault. You had to get yourself and Britts out of there. You did the right thing." Hon nickade lite och tittade upp igen. Hon skulle precis öppna munnen för att säga något när Brittany hoppade på Kurt igen. Han drog ihop ansiktet i smärta och staplade bakåt. "Britts, stop it. You're hurting him!" Santana rusade fram och drog bort flickan från Kurt. Brittany såg lite skamsen ut och såg upp på honom "Sorry Kurty." "It's alright Britts, But I think I might need some help to get to glee now." De båda flickorna stödde honom under armarna och med gemensama krafter började de gå mot sin lektion.
 
När de kom in i klassrummet så var hela glee klubben redan där och de fick stora ögon när Kurt kom haltande genom dörren. Blaine skyndade sig fram för att dra ut en stol åt Kurt som satte sig på den. Han hade berättat för de båda flickorna på vägen dit om hur Blaine hade hittat och hjälpt honom. "Thanks Blaine." Blaine tittade förvånat upp på Santana som log lite mot honom. Kurt blev också lite förvånad över att hon använde hans förnamn och inte "midget" eller "Lady boy" men antog att det hade med helgens händelser att göra. "For god sake Kurt can't you keep out of fights" Rachel stirrade på honom med hård blick. Finn som satt bredvid Rachel följde hennes exempel och sa: "Dude you need to stop this think about Burt." "Fuck you two." Kurt lutade sig tillbaka i stolen och stirrade framför sig. Finn och Rachel fortsatte att kasta ord som "irresponsible" och "acting like nothing" mot honom i cirka 30 sekunder innan Brittany reste sig upp och sa med hög röst: "What are you doing to him, can't you see he's been hurt!" "Yeah and it's his own fault, he was the one who entered the fight Brittany" sa Rachel och tittade ner på henne. Santana ställde sig upp bredvid Brittany och såg ut som om hon var på gränsen till att börja skrika på spanska igen: "He was jumped you moron not a lot he could have done, he probably would be less hurt if he hadn't been protecting Brittany and me, I know this because Blaine found him passed out in his garden last night after using all his strength to save me and Britts, so shut it Stubbles or I will go all lima heights!" Rachels satt med öppen mun och stirrade på Kurt. Finn såg sig förvirrat omkring i rummet som om han letade efter stöd. "Dude... why didn't you tell us?" Sa Puck från sitt hörn i klassrummet. "You didn't give me a fucking chance" Sa Kurt och stirrade tillbaka på Rachel. "Now listen here man boobs and hobbit, I'm pretty sure Kurt has a broken rib, fucked up his ankle, bruising from being strangled and cuts from a broken bottle and he has all of that because he was protecting me and Brittany from the same fate, he's a fucking hero!" Santana hade börjat skrika igen utan att bry sig om att hela rummet inkulsive Mr. Shue nu lyssnade till varenda ord. När hon skrikit klart på spanska så satt hela klassrummet i tystnad. Efter några minuter så bröt Mr. Shue tystnaden: "Blaine can you take Kurt to the nurse's office please" Blaine nickade hastigt och reste sig upp. Han tog Kurt under armen och stödde honom ut ur rummet.
2012-09-02 @ 15:33:00
Permalink Luminous Kommentarer (3)